Lektionen började med att alla tog fram CASE-texten. Alla borde ha gjort en analys av CASE-texten om LHS-studenten (jag hade nätt och jämt hunnit läsa texten). Den handlar om en student som är ungefär likadan som de flesta killar som börjar på LHS.

CASE, är ett laddat fall som utgår från textmateial. På universitetet, statsvetenskapliga institutionen har man hundratals sidor. Det måste vara en verklig situation. Plocka ur DN, etc. Det måste vara problemfyllt, innehålla ett dilemma. Ett personperspektiv, helst där man kan identifiera sig med personen. Individuell förberedese, smågruppsdiskussion och storgruppsdiskussion (debriefing).

Följande anteckningar gjorde jag i samband med föredraget:

CASE-seminarieschema:

förtydliganden, frågor som rör texten.
smågruppsdisk 30 min
debriefing
slutsatser
evaluering

Smågruppsdiskussion
- instuderingsfrågorna
- olika uppfattningar
- var och en ansvarar för sina uppfattningar
- inget rätt och fel, tolerans
- läraren utgår från de som räcker upp handen, men kontrollerar

Vi delades in i femmannagrupper och fick en halvtimme för gruppdiskusioner om texten, i samband med - kaffedrickande.
Texten om Christoffer, som studerar på LHS förvirrar med flit läsare med egna synpunkter. Är det texten, slutsatser eller sig själv man ska diskutera?

Sedan körde "seminariet" igång. I "Pedagogerna", kapitlet "Sokrates och samtalskonsten" står på utmärkt sätt om just det vi övade:

"Det väsentliga i den tidens (1902) studiecirkel, som Hirdman kallar den rena cirkeln, var samtalet, det sakliga kunskapsgivande samtalet. I det skulle alla medlemmarna delta. Ledarens roll var inte att undervisa utan att helt enkelt leda samtalet." "Syftet får inte vara bara en stunds trevnad..." (sid 96).

Och eftersom detta seminarium om samtalskonsten handlade om en LHS-student, så "urartade" snabbt cirkeln till en enkel kritik av LHS-studierna som alla dittintils upplevt och på tavlan uppenbarade sig:

Krav på lärarutbildning
praktisk information fungerar, scheman (exempelvis fick vi samma dag som kursen började sista revisionen), lokaler, litteraturlistor (vi fick veta att viss litteratur utgår, annan kopieras upp och ges ut vid seminariet, så den behöver man inte köpa och litteraturlistan kom till inte 1 månad innan kursen, utan samma vecka som kursen startade)
Reflektionsmöjlgheter kring kunskap och lärande
Beredskap at klara yrket plus lite till
Samordning - röd tråd (det finns förvisso en läroplan för lärarutbildningen, men ingen klarar att utifrån denna förstå vad man kommer att lära sig om en vecka, en månad, ett år.)
Samma mål
Lärarutbildare som förebilder (de som lär lärare borde vara de bästa lärarna)
Tydliga förväntningar och instruktioner
Lyssna på studenterna

Krav på elever
Ta ansvar för studierna
Deltagande
Ifrågasätta (det verkar som om det är vi som ska utbilda utbildningen. Och det är liksom meningen - säger alla lärarna. Inte förränn nyligen har de insett att vi inte fått lära oss "hur" ännu...)
Ta en egen strategi
Mottaglig - vilja att lära/lära nytt
Visa vad man lärt sig
Positiv

Sammanfattning av lektionen:

"Vad är poängen med att jobba med CASE i sig? Alla får uttala sig, men det är läraren som måste kontrollera skeendet, se alla, minnas vad alla sa och återkomma, leda på osynligt vis. CASE-diskussion kring ett inläst tema."

Samtidigt så har jag kört och sett CASE jämt med stora bostäver. Alltså borde det vara en förkortning.

Låt oss se vad internet säger om detta:

CASE Computer Aided Software Engineering (Babel)
CASE Common Application Service Element (V.E.R.A.)

Tja, eftersom ovan inte har med betydelsen som avsetts och göra bör hädanefter CASE alltid skrivas med gemena bokstäver, kära lärare.

2001-09-05/pf