Vilket genus har kunskap?
Av Peter Freund

"Alla ord är hemliga" (V. Holan Lemuria)

    "Vilket genus har ordet kunskap?" var en rolig tanke jag lekte med, när jag satt och lyssnade på Gunilla Molloys föreläsning. Jag hade kikat på den "Kursplan för grundskolan" som jag fått från Lärarnas Riksförbund. Där står inget om genus, men väl en del andra ord. Vad är egentligen ordens betydelse, inte så som vi tolkar dem, så som vi får dem serverade av lärarna, utan vilken är den, när man slår upp den i det officiella verket över det svenska språket, Svenska Akademins Ordbok (SAOB)? Därefter, utifrån denna kunskap, vilka mål har egentligen kursplanen för den svenska grundskolan?
    Först, vad betyder detta magiska ord "genus", som de flesta kvinnliga lärare med njutning nyttjar? Det har betydelsen "Börd, släkte, kön, slag, klass" enligt SAOB och naturligtvis är det ordet "kön" som vi vanliga, sexfixerade människor väljer främst.
    Sedan kikade jag i Kursplanens inledning: "Mål att sträva mot uttrycker den inriktning undervisningen skall ha när det gäller att utveckla elevernas kunskaper." (sid 5). Alltså bläddrade jag snabbt igenom häftet och konstaterade att de tre första orden i första punkten i första stycket efter "Mål att sträva mot", nästan alltid var desamma: "Utveckla sitt kunnande".
    "Kunnande" saknade genus i SAOB och närbesläktade ord var oftast neutrum och därmed tillhör alltså kunnandet inget kön. Kunskap är könslös.
    Ordet "utveckla" hjälpte mig att utifrån SAOB synonymer förstå skolans förhållningssätt. I ordboken fanns bl a synonymerna "upparbeta, utbilda, uppöva, dana, förbättra, odla, bearbeta, bringa till mognad, öva, fostra, dressera, driva upp". Det finaste ordet bland synonymerna är naturligtvis ordet "dressera". En lärares uppgift att dressera elever i kunskap.
Varje språkämnes mål omfattar även kunskapen att "kommunicera". "Genom att kommunicera", ska lärarna fostra och dressera. Vad betyder då ordet "kommunicera"?
    På lektionen med Anna Sällström talades det mycket om kommunikation. "Allt är kommunikation" slogs i klassen fast. Jag slog upp ordet "kommunikation" och förvånades att ordets första betydelse var "utdelande av nattvarden". (Bland de 18 betydelser i SAOB, motsvarade endast den 8:e någorlunda den som behandlades i klassen: "underrätta (ngn om ngt)". Men den av mig omtolkade variationen, "att mottaga kunskapens sakrament" passar tycker jag klart bättre i skolsammanhang.
    "Hjärnan och det centrala nervsystemet hos människan har en mycket stor kapacitet beträffande databehandlinng, koordination av oika operationer, lagring av information, etc. (sid 100, Linell)" Ack så luddigt, tänkte jag. Det är ju enormt viktigt att veta hur just hjärnan fungerar, så man vet hur denna kan göras redo att "mottaga kunskapen". Alltså letade jag efter information om just hjärnans kapacitet och fann på internet svaret:
    "10^20 bitar, var en gissning av Von Neumann (1903-1957). Senare, baserat på fysiska antalet kopplingar, synapser, anges mellan 10^13 och 10^15 bitar." "Människor minns baserat på tester bara ungefär 2 bitar per sekund, enligt Landauers tester, under alla slags förutsättningar, musik, verbal, visuell, etc. Detta över en livstid producerar ungefär 10^9 bitar, alltså bara några hundra megabyte." (R. C. Merkle)
Alltså rymmer människohjärnan, i ren minneskapacitet inte alls särskilt mycket. Några hundra megabyte, motsvarar minnet i en enkel, några år gammal hemdator.
    "Malaguzzzi hävdar, bl a med stöd i den moderna hjärnforskningen, att utforskandet är det naturliga tillståndet för vår hjärna." (sid 197 Pedagogerna) Några hundra megabyte, som ständigt förändras? Kanske.
    Vygotsky forskade inom vetenskapen om barns lärande, pedologin. "In 1936 Vygotsky´s pedology was declared "lzhenauka" (false science) and his works were banned for about 30 years." ("Vygotsky" på internet.) Varför bannlystes hans verk? Finns i orden en förklaring?
    Hade vår käre Vygotsky kunnat bedriva sin forskning och publicera sina verk, om han levat i Sverige? Skräcken för pedologer (barnvetenskapsmän) är säkert nästan lika stor som för pedofiler (barnälskare) bland icke ordkunniga. Tja, och varför inte för pedagoger (barnlärare)? Så jag gjorde lite egen ordforskning om just ordet "pedofil", för att se hur Sverige förhåller sig till världen.
    Vid en sökning på internet på www.google.com, en vanlig sökmotor, som uppges innehålla 1,610,476,000 websidor, jag "pedofil" och fick 8350 träffar. Ny sökning av endast svenska sidor gav 2060 träffar. Det engelska ordet pedofile gav 4060 träffar, varav endast 1360 motsvarade engelska sidor. Statistiskt innebär allt detta tydligt att merparten av världens pedofiler verkar komma från Sverige. Vilket genus ordet "pedofil" har, lyckades jag dock inte finna. Men jag tvivlar på att det uppfattas som femininum, trots att ordet "barnälskare", liksom "barnkär" passar utmärkt på de flesta mammor.
    "Dygden är lärbar" enligt Sokrates (sid 16, Pedagogerna). Romarrikets mål med skolan var att fostra goda medborgare. Borde inte också detta vara ett uttalat mål i skolan?
    Men ordet "dygd" förekommer inte i kursplanen. Kanske för att det bara är femininum.

"Välkommen till skolan, lilla Pippi. Jag hoppas att du ska trivas och att du ska lära dig riktigt mycket." (Pippi, sid 42)

Källor:
Linell, Per (1982): Människans språk. Om språk, tänkande och kommunikation. Liber Läromedel
Svedberg, Lars och Zaar, Monica (1998): Boken om Pedagogerna, 4:e uppl. Liber Utbildning.
Kursplaner och betygskriterier, Grundskolan 2000, Skolverket, 2000
Astrid Lindgren (1945) Boken om Pippi Långstrump, Rabén & Sjögren, 1995
"How many bytes in Human Memory?" av Ralph C. Merkle (www.mrkle.com/humanMemory.html)
"Vygotsky", på internet, bl a (www.geocities.com/Athens/Olympus/8823/vygotsky.html)
Svenska Akademins Ordbok (g3.spraakdata.gu.se/saob/index.html)
Sökmotor www.google.com
Språkets tystnad, Jakub Novotny, (nb.vse.cz/kfil/win/student/Novotny1-01.htm)