Teatern "Hotta varor från skogen" stod för teatertältet. Jag hann tyvärr inte se någon föreställning.

Skogens dagar är ett samarbete mellan lärarna och skogsnäringen. Man kan läsa mer om evenemanget på www.skogeniskolan.se. Vi fick en massa uppgifter att besvara, om man var tilldelad som "observatör", vilket jag inte var. Många av dessa frågeställningar var hopplösta att besvara. Därav vissa anteckningar som inte ger något. Det var fascinerande att besöka evenemanget.

Åldersgrupper? Det är ju så åldersoberoende. Varje station består av personer som åldersanpassar enkelt.

Skogsbolaget
    De dukade upp ett trevligt område med småstubbar, och omgärdat av granar. Det var avlägset till de andra stationernas tivoliaktiga stoj. Där fanns inte köer, utan granarna ingav tillsammans med ytorna faktiskt en lugn skogskänsla. Där var också mest tyst. Barnen fick träffa riktiga norrlänningar från skogen.
    Föredragen som skogsmännen höll var gediget marknära och barnen fick en respekt för föredragshållaren. Det var "riktiga män" som man kunde se upp till som pratade, var i alla fall stämningen.
    "Vad vi är lite kaxiga för, är att om vi säljer ett golv eller papper, gjort i trä, för 1000 kronor, så stannar 950 kronor i Sverige. Bra för exportbalansen." Sa Gert under föredrag om skogen, hållet i klassisk skolklassform. Handuppräckning. Lugn är relevant för mina ämnen.
Utanför området med skogsklasser, fanns möjlighet att lära sig att plantera granar. Detta område var stort. Därför var där ingen trängsel.

    Jägarförbundets station hade en trevlig tjej som vaktade tältet. Inne i tältet och utanpå lärde man ut om djur. Fina fyra bås med räv, hare och andra djur, med kranier, spillning, spår. Men det fanns en lång kölista. "Hinner ni med alla klasser?" frågade jag. Nej, men alla går ju inte hit heller. Det är synd, för det var många ungdomar som verkade driva löst, i närheten.
    Scoutkårens station verkar lida av liknande problem. Där fanns förvisso ingen kölista, men de livlinor eleverna kastade var bara ett fåtal och de väntande var minst 10 i varje kö, så ett 7-tal barn trängdes på liten yta.
    Bankandet från ställningen där barnen spikade fast brädor hördes och störde överallt. Att man kan slå i spikar i trä gillade förstås barnen att göra, men vad de lär sig på detta förstod jag inte. Barnen klättrade på ställningen, lekte med såg och hammare och även om många lärare fanns runt om, så kvarstod ändå frågan: Varför?
    Bakom evenemanget fanns skogen. Kanske borde man inte kalla den lilla skogsdungen nedanför Kaknästornet för någon större skog, men stationen med orientering verkade fungera utmärkt. Barnen tog sig runt, hade papper i handen och såg både andfådda och glada ut.
"Bygg" i trätältet bestod av hamrandet på framsidan och klossbygge på baksidan.     Klossbyggandet fungerade lite för bra, eftersom barnen ville inte sluta bygga och ingen ville riva. Alltså gick många runt och tiggde byggmaterial. Tältet mittemellan fungerade utmärkt, med stockar som visade träslag, tyngd för dessa och med möbler hängande i snören från taket, bilder på träden och framförallt - plats. Man kunde faktiskt ha haft fler möbler och låta bli att skriva vad möblerna är gjorda av. Och sedan ha någonstans en tavla som visar de rätta svaren, förslagsvis på baksidan.
    "Göra papper" tältet, med de många hårtorkarna. Eftersom insläppet var styrt, men torkstationerna nästan ett femtital, så fungerade tältet ovanligt bra. De flesta barnen var intresserat koncentrerade. Gästboken av pappersrulle var en rolig ide, verkade fungera utmärkt.
    Avslutning i tält att göra papper som visas via projektor, men med prat till filmen. Mycket proffsig presentation visades i videofilmtältet, vilket rymde ett hundratal elever.
    Innan presentationen frågade jag ett par elever vad de hittills tyckt bäst om.
"Har vart på 3-4 stationer, från Lillholmsskolan. Roligast? Att göra papper var roligast! Den här lilla blir ett papper. Har gjort det själv."
    En sån där rulle kan rymma 9 mil papper. Som härifrån till Uppsala. Väger ett ton.
båda presentatörerna presenterar samma sak om och om igen. Troligen hinner alla klasser att gå igenom stationen. Det är mycket data i presentationen men roliga uppgifter som är åskådliggjorda. Lite för koncentrerat med information kanske. Sundsvall, 24ton trä, 1300meter/minut, varje rulle till laboratorium, 1 timme att tillverka, 9 mil papper." Vore bra med lite bättre bilder på väggarna, så att presentatörerna kan peka och visa lättare.

Jag träffade och intervjuade en skolklass som åkte pendeltåg hem, efter att ha varit på "Skogens Dagar" under dagen. Det visade sig att de mindes ganska mycket av de olika stationerna och de hade alla haft väldans roligt.
    Tjejerna i granbarr som strippade, gjorde klart störst intryck på Kristoffer från Breddenskolan. Sorgligt nog var det just denna station som jag själv missade helt. Men jag får väl återkomma nästa år!