Campart, Martina (2000) När jag sprang fortare än vargen. Om berättande metod i pedagogiskt arbete. I: Locusa 1/01) Tidskrift för forskning om barn och ungdomar. Sid. 27-39.

Fem citat med kommentarer som läslog, enligt de mordernare (slappare) metoderna...

"När han var arg blev han en tiger eller en smutsig stadsbuss." Det är mycket lättare att uppnå identifiering som barn. Och att identifiera sig med ett papper som har on när det skrynklas förstår ett barn bättre än en vuxen.

"Vi insåg att det var lättare att få kontakt med barn gen att berätta om oss själva, och särskilt mycket om "när vi var små"." Precis som mina barn jämt tjatar att jag ska berätta godnattsaga om "när jag var liten".

"Barnen bröt som exemplet visar ofta in i denna berättelse för att länka innehållet till sina egna reflektioner." Små barn måste vara engagerade för att behålla intresse. Och de vågar uttryck engagemanget. Större barn tvekar och hörs mindre, liksom vuxna sällan hörs spontant vid förläsningar eller kyrkopredikan.

"Att barn blir duktiga berättare innebär inte nödvändigtvis att de blir bra på att koma i kontakt med sig själva, det vill säga att de blir mer "emotionellt intelligenta"." För att hävda detta påstående måste emotionell intelligens vara mätbar och jämföras. Och eftersom det inte går så borde man inte heller påstå något sådant.

Jag tror att tänkandet alltid sker i kontext. Alltså att man tänker något om något. Inte tänker bara som sådant. Häpnadsväckande.