Ännu en, tänker jag. En till gnällspik, som utifrån en vinklad syn drar alla över en kam.
Mika Skäringer klagar över den svenska skolan, komunala skolan, att den inte klarar att tillgodose individenas behov på ett sådant sätt att de utvecklas till godkända, medborgare i systemet. Men inte på något ställe har hon uppmärksammat det alla borde fråga sig - vad har jag gjort?
    Alla skolor består av individer, och även om få förstår detta, så innefattar det lärarna. Att det finns bra och dåliga skådespelare betvivlar ingen. Men att framföra konstruktiv kritik till lärare, vilka varje dag står på scen framför få. Det är barai dialog med skolan som förbnättring kan ske.
    I svenska skolans läroplan står att man ska elevers förutsättningar tillvara och en stor del av lärarutbildningen går ut på att finna vägar till detta.
    Det finns idag lika stor bredd mellan bra och dåliga lärare som mellan bra och dåliga skådespelare. Men till skillnad från skådespelarna är lärarnas "publik" eleverna. Samtidigt anser jag att det är föräldrarnas skyldighet att prata med sina barn och framföra kritik till lärare.
    Precis som skådespelare behöver gensvar på sina prestationer, så behöver lärare det. Dagligen få lärare veta vad eleverna tycker. Tyvärr får de via media även en annan bild, som istället för att recensera stjärnorna och visa skolan positivt lyckats med konststycket att utgå från en negativ syn på en hel yrkeskategori. När jag tänkte efter skildras faktiskt lärares verk nästan alltid på samma sätt som rent kriminellas göranden.
    Jag har barn och jag har varit barn. Precis som alla andra har jag mött bra lärare och mindre bra lärare. Det enda jag med säkerhet kan konstatera är att skolor där föräldrar bryr sig om sina barn och har etablerat en dialog med läraren fungerar. Har Mia någonsin läst den svenska skolans läroplan?
    Om ett barn inte syns i skolan, inte lyckas, så är det inte bara skolans, utan också förälderns skyldighet att värna om barnets bästa. Men på ett konstruktivt sätt. Och det är detta som gör att jag svarar på artikeln i Metro. Jag känner en avsky för artikeln, därför att den tyvärr innehåller bara gnäll och inget konstruktivt alls.